Retire or retarded

En film om arbetslöshet vid 50+

Bygger på intervjuer och research om att inte bli anställd när man har passerat 50 år.

Filmerna kommer att presenteras som korta klipp med olika karaktärer som berättar

om sina liv.

Några utdrag:

Ankan, 51 år

Vet du vad jag drömmer om?

Att somna utan panik. Att vakna utan panik.

Att slippa vakna klockan fyra och ha panik.

Längtar efter lugn och ro.

Ta en kvällsfika och bara andas.

Utan andnöd.

Utan tryck över bröstet.

Utan magont.

Se himlens färger och le åt formationerna i molnen.

Andas in frisk luft och fylla lungorna med möjligheter.

Fisken, 59 år

Det kan hända vem som helst. Helt plötsligt faller man. Man trillar ner. Hehe. Det kan

hända den bästa. Jag sitter bra här, jag är avslappnad. Har ju min fallskärm. Haha.

Jag skojar bara. A-kassedagarna är snart slut. Det blir nog en åtgärd snart för att få

nya dagar. Arbetsträning. Som om jag behöver träna.

Jag fick faktiskt en "fallskärm" en gång. Hela tre månadslöner. Tänk att få tre

månadslöner nu. Vad skulle jag göra med dom…. Kanske slippa tjuvåka. Kanske hyra

en bil och åka en sväng, hälsa på nån? Ska i alla fall ge mitt barnbarn ett presentkort.

Ankan, 51 år

Ett tag funderade jag på att skapa ett konto på Onlyfans. Men kom på att gubbarna

inte kanske vill runka till en gammal kropp. Vem tänder på bilringar och bristningar?

Nä, för gamla har inte sex.

Nä, för gamla är slutkörda.

Nä, för gamla hänger inte med i samhället.

Nä, för gamla är för erfarna.

Nä, för gamla är för gamla.

Har man inte jobb så har man heller inte sex. Punkt slut. Vem vill ha ett sånt här kap?

Duvan, 62 år

Varje dag är som en gåva. Jag är så tacksam. Jag är glad för varje andetag. Att vakna

varje morgon. Det är inte alla som får göra det. Jag mår bra. Jag har inget att klaga

på. Det finns folk som har det mycket värre. Åh, jag vet inte vad jag ska göra för

dom. Hur kan jag hjälpa?

Taxen, 54 år

Att gå på anställningsintervju är inte att söka jobb. Nej, inte enligt

arbetsförmedlingen. Nähäpp. Så är det inte. Då bli man varnad. Och avstängd. Då får

man ingen ersättning.

En gång i månaden ska man rapportera för att få aktivitetsstöd eller a-kassa. Man ska

rapportera allt man gjort. Alla cv:s man skrivit, alla jobb man sökt, alla kontakter man

tagit, vilken dag man gjort vad, varenda dag ska boköras, varenda tanke man tänkt.

Missar man något så blir man varnad och gör man fel igen så blir man straffad och

avstängd. Alltså får man ingen ersättning. Noll kronor. Och det är ingen idé att

överklaga för det är ju jag som har gjort fel. Enligt dom. Hände varje gång jag

överklagade. Så därför blev straffet kvar. Det är fan inte mig det är fel på. Jag följde

ju instruktionerna och skrev lydigt när jag gick på intervju men det underkändes. Nej,

det är inte jobbsökeri. När man söker jobb söker man jobb. Sa dom. Jaha, sa jag.

Varför ska jag då fylla i vad jag gör, jag söker ju massor av jobb. Hela tiden. Och går

på intervjuer. Men det gills ju inte.

Första gången blev jag avstängd i en vecka. Andra gången två veckor utan ersättning.

Jaha, vad gjorde jag då? Käka luft? Det ju gratis. Jag har inga fonder att sälja av. Jag

har ingen ränta-på-ränta-kapital att leva på. Jag är en sketen bidragstagare. En som

som gjort fel när jag gjorde rätt. Ursäkta. Förlåt. Såna som jag borde skjutas. Poff.

Ankan, 51 år

Ibland går jag till kyrkan för att få en kasse mat men det är inte alltid jag får det för

det är så mycket folk. Man får ta nummerlapp och stå i kö, hela torget ringlar av en

jättekö. Jag skäms. Tänk om nån ser mig. Tar alltid på mig en hoodie och ser ut som

värsta lodisen. Men jag är ju det. En fattiglapp. Sen så lottar de ut matkassarna så

alla som stått i kö får inte. Panta burkar är givetvis ett alternativ. Barnen hjälper till.

Åsnan, 55 år

Har jag gett upp? Skojar du med mig? Jag är en envis en. Jag travar på. Varje dag

under fem år och sju månader, varje dag nya försök. Nu känner jag att jag rider på en

våg. Jag har feeling. Det kommer vända. Har du inte fattat galoppen?